Patrik sa upp sig och blev lycklig: "Jag kände att jag dog en smula varje dag jag gick till jobbet"

Debuterade nyligen som författare

NÄR LIVET VÄNDER

. Efter 27 år lämnade Patrik Vult von Steyern ett välbetalt jobb som reklamare för att kasta sig ut i ovissheten. Nu sitter han i skogen och skriver på sin tredje roman.
– Jag kände att jag dog en smula själsligt varje dag jag gick till jobbet. Nu är jag lycklig nästan varje dag, säger författaren.

Av
Johan Wilmarstrand Jönsson

I maj 2016 gick Vult von Steyern som 52-åring in till sin chef och sade upp sig. Han lämnade då en trygghet med ett välbetalt jobb som kreatör och copywriter bakom sig.

– Jag älskade mitt jobb i början. Att få ut kommunikationsidéer i bruset som tar tag i folk. Att få tävla med det vi gjorde såg jag som en del av lönen för jobbet, säger Patrik.

Efter över två decennier i reklambranschen hände dock något inom Vult von Steyern.

– Det var hela tiden ”been there done that.” Jag hade gjort allt. Det fanns inga utmaningar kvar. Det jag höll på med kändes själsligt dödande för mig.

När han funderade som mest på att göra något annat gick båda Patriks föräldrar bort med bara ett års mellanrum.

– De fick cancer och dog oväntat tidigt. 78 år är ingen låg ålder men mina mor- och farföräldrar blev över 90. Jag tänkte, jag kan dö i morgon, och fattade mitt beslut.

– Jag kan rekommendera alla att säga upp sig minst en gång i livet. Jag fick frågan; vad ska du göra nu? Jag svarade; jag vet inte. Det var en befrielse, berättar Patrik.

Lite koll hade Vult von Steyern. Han ville börja skriva på den där boken han funderat på ett tag.

– Jag visste att jag kunde skriva. Men skulle det hålla för en hel bok? Jag sa till alla att jag skulle skriva en bok. På så vis satte jag press på mig själv att verkligen göra det.

– Hur boken skulle bli brydde jag mig inte så mycket om. Det viktigaste för mig var att jag själv skulle känna mig nöjd efteråt.

Så tog romanen Elefantkyrkogården form. Boken handlar om en relativt ung man som får en dödsdom. Han beslutar sig för att sälja allt han äger för att ge sig ut på sitt livs resa.

– Vad hade du gjort om din tid varit begränsad? Han säger inget till någon om sin sjukdom och ger sig ut på sin drömresa samt för att hitta sin elefantkyrkogård – den vackraste platsen att dö på.

– Huvudpersonens val får så klart konsekvenser för nära och kära och det händer oväntade saker. Man får följa med både på den geografiska och den inre resan mot ett oundvikligt slut.

Patrik letade efter ett förlag som ville ge ut hans debutroman. VISTO-förlag nappade mot att han betalade trycket själv.

– De såg till att boken kom ut på marknaden och den har även kommit ut som e-bok. Jag fick tillbaka pengarna och tjänade några tusenlappar.

– Jag tänkte att det här kan kanske vara något. Jag fick bra kritik och okända människor hörde av sig med positiva ord. Om jag bara berört en enda människa hade det varit stort för mig.

Ibland fick jag påminna mig om hur jäkla tråkigt jag tyckte att det var

Vult von Steyren lånade en stuga ute i skogen av en kompis.

– Jag tänkte, hur kaxig skulle man vara om det spökade här? Det var så idén till Svavel, min andra bok kom till.

Förra året köpte Patrik en egen stuga.

– Vi letade efter något och fastnade direkt för det här. Det har varit mycket jobb men vi älskar att vara här, säger Patrik och får något drömskt i blicken.

– Jag korrekturläste Svavel här. Det ångrar jag nästan. När det är mörkt är det kolsvart här utanför och gamla hus pratar ju, skrattar Vult von Steyren.

Nu arbetar han på en feelgood-roman och på en högläsningsbok för barn. Böckerna ska vara klara i höst.

– Jag har skrivit drama, rysare och nu feelgood. Kan man verkligen vara så spretig? Va fan, tänkte jag, jag är ju inte någon etablerad författare.

– Jag hoppas att jag ska kunna jobba professionellt som författare i framtiden. Men då behöver jag ett förlag i ryggen, som tror på mig och min bok.

För att ha en fast inkomst varje månad jobbar Patrik som personlig assistent ett dygn i veckan.

– Det är en liten inkomst men det ger mycket annat. Jag trivs bra. Det täcker mat och dryck varje månad, inte mycket mer.

Hade du en stor buffert när du sade upp dig?

– Framförallt så var jag skuldfri och hade inga stora kostnader varje månad. Sedan var barnen vuxna och utflugna. Så jag hade inget ansvar på det sättet.

Ibland undrar Patrik ändå vad han gjort.

– När jag vissa nätter ligger vaken under vargtimmen och undrar varför jag lämnade ett relativt välbetalt jobb som 50-plussare i en ung bransch får jag påminna mig om hur jäkla tråkigt jag tyckte att det var.

– Nu disponerar jag min tid själv sex dagar i veckan. Jag kan träna på morgonen eller mitt på dagen. Jag kan ta en cognac till kaffet efter lunchen.

– Det jag saknar mest är att vara i ett sammanhang. Att käka lunch ihop eller att stå och ljuga vid kaffeautomaten… Att vara författare är ett ensamt jobb.

Vult von Steyern försöker att se författarskapet som ett arbete.

– Jag vill inte bli för lös och ledig. Jag är van vid disciplin från mitt tidigare yrke. Det gäller bara att sätta sig och börja, trots att det finns annat att ta tag i också.

– Jag brukar säga att skrivandet är tio procent inspiration och 90 procent transpiration. Precis som i många andra kreativa yrken.

– Men att få bestämma över sin egen tid är för de flesta andra dyr lyx. Jag stressar aldrig. Jag har stressat nog i mitt liv. Det är värt mycket att få ta det lugnt.

– Jag har fått mycket ryggdunk av andra som tycker att det jag gjort är modigt och beundransvärt. Det känns häftigt att kunna inspirera andra, avslutar Patrik Vult von Steyren.

Har du en historia att berätta? – tveka inte att höra av dig till oss på nyhetsdesk@lokaltidningen.se, märk mejlet "När livet vänder".

Publicerad 25 May 2019 00:00