Camilla skapar konst med ord och skrot

HÄSTHOLMEN. Camilla Linusson från Hästholmen skriver dikter och skapar konst av skrot. För henne är skapandet i det närmaste livsviktigt.

– Skrivandet är en naturlig del av mig, nästan lika nödvändigt som att andas, äta och sova.

Camilla Linusson skrev mycket i ungdomen, berättar hon, och för några år sedan kom inspirationen åter.

– Då, i början, när alla ord ville komma ut på samma gång kunde jag vakna av ett ”pling” i huvudet flera gånger samma natt och var bara tvungen att gå upp och skriva. Jag stannade på vägen till affären och klottrade Ica-påsen full av ord. Jag hade lappar med pågående poesi liggandes över hela huset.

Linusson säger att skrivandet nu ”som tur är” lugnat ner sig.

– Nu är diktandet mer som min ständiga följeslagare och orden kommer ut i ett behagligt tempo.

Linusson har gett ut två böcker med egna dikter; ”Var vänlig öppna” och ”Tjuvkika”.

För Camilla är poesin terapeutiskt, förklarar hon.

– Att skriva är som att gå i terapi, ett jättebra sätt att bearbeta känslor.

Inspirationen hittar hon ofta i naturen, det är också där hon är som mest produktiv.

– Jag finner frid när jag är ute i naturen och jag kommer alltid hem med minst en färdig dikt när jag är ute och går. Promenader är det bästa.

Camilla vill gärna sprida ordet och har flera gånger anordnat poesikvällar, bland annat i Hästholmen och i Skänninge.

– Så lyckat och väldigt roligt, det har gett mersmak, säger hon om poesikvällarna där hon bjudit in andra diktare att läsa upp sina texter.

Men det är inte bara orden som är viktiga för henne, utan också skapandet i sig. Skrotkonsten började hon skapa strax efter att hon börjat dikta.

– Kreativiteten är ett måste för mig. Utan den förtvinar jag och dör, känns det som. Lite överdrivet, men metaforiskt sant, menar Camilla.

Hon fortsätter:

– Jag har lätt för att hamna i nedstämdhet och skapandet hjälper mig att hålla mig uppe i ljuset. Att ständigt leka är min bensin, jag behöver skriva, skrota, fotografera, gå på äventyr, klättra i träd för att må bra.

De första gångerna som Camilla Linusson ställde sig på scenen för att läsa upp sina dikter innebar det en stor ansträningning, berättar hon.

– Jag har alltid varit väldigt rädd att prata inför människor, så jag vågad inte först.

Nu när hon övervunnit den värsta nervositeten beskriver hon det som ”en jätteskön känsla”.

Nu vill Camilla fortsätta att utmana sig själv genom att lära sig utantill och läsa utan papper – ”utan skyddsnät”, som hon själv beskriver det.

Camilla Linusson vill gärna få fler att upptäcka poesin och hon drömmer om att Hästholmen ska bli ”ett poesins mecka”. Själv läser hon inte så mycket nu för tiden.

– Helt enkelt beroende på tidsbrist, jag har ju fullt upp med mitt eget skapande. Men delvis även på grund av koncentrationssvårigheter, det finns så mycket annat som pockar på uppmärksamhet.

Den senaste poeten hon läste var Solja Krapu, berättar Camilla.

– Henne uppskattade jag mycket för hennes jordnära och igenkännande sätt att formulera sig på. Två av mina poetvänner från Göteborgstrakten som jag gärna tipsar om är estrad- och bokpoeten Louise Halvardssson, som skriver träffsäkert om samhällsfrågor, feminism och kroppsfixering, och Göran Strömqvist som smyger in allvar i lekfulla metaforer.

Hon tänker tillbaka på ungdomen, då hon var en mer flitig läsare.

– Mina favoritpoeter från den tiden är nog Eeva Kilpi och Märta Tikkanen för sin värkande vardagspoesi. Jag kan känna så här i efterhand att jag blivit inspirerad av dem och jag minns också några mustigt erotiska dikter av Lars Forsell som berörde mig.

Skrotkonsten skapas i den egna ateljén hemma i Hästholmen och dessutom arrangerar hon skrotskaparverkstad ibland, i bygdegården där Linusson även är föreningens ordförande.

– Som ett symöte, fast med skrot, ler Camilla Linusson.

Det var i jobbet som barnskötare som intresset och idéerna först uppstod.

– Mina första skrotverk blev till tillsammans med barnen. Vi brukar gå på skrotletarjakt vid Vätterns strand och göra ”arkeologisk utgrävning” på Omberg. Så mycket spännande och fascinerande saker man kan hitta!

"Undran" av Camilla Linusson

”Lägg ner
sa Du
Jag undrar
var någonstans
lite mer exakt
Du vill
att jag lägger mig”

Publicerad 17 November 2017 11:45

Östgötatidningens nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna tisdag och fredag