Michael springer gärna långt och länge

"Inte så jobbigt som man kan tro"

MOTALA

. Han har alltid motionera lite grann. ”Sprungit någon gång i veckan”, som han beskriver det. Men för några år sedan väcktes intresset att springa långt på allvar.

Och så lockade simningen.

– Jag har alltid velat lära mig att simma ordentligt, det ser så avkopplande ut. Så jag gick en crawlkurs, berättar Michael Malmgren, 50, från Motala.

”Klassikern”, med Vasaloppet, Vätternrundan, Lidingöloppet och Vansbrosimmet, som Malmgren genomförde 2014 blev tillsammans med simkursen startskottet för det intresse och engagemang för triatlon som vuxit fram sedan dess.

För några år sedan startades Team LeWa Sport, där barn och vuxna i alla åldrar tränar triathlon tillsammans. Motalaklubben har på kort tid vuxit till omkring 200 medlemmar, berättar Michael.

– Det är väldigt prestigelöst och familjär stämning, vi har kul tillsammans. Vi brukar peppa och försöka få med föräldrar som kommer för att lämna och hämta barn, att de ska hänga med på träningen.

Michael Malmgren talar väldigt varmt om sin sport. Triathlon, där man simmar, cyklar och springer, är en bra kombination och en allsidig träning, menar han.

Simningen är den svåraste delen, säger Michael.

– Det är oftast där det faller, det tar sex månader att lära sig, menar Michael som rekommenderar nybörjare att gå en kurs för att lära sig tekniken.

– Man måste ligga timmar i vattnet, säger han och berättar om reflexen som måste tränas bort, vanan att kunna andas när man vill.

Ett annat råd han vill ge den som vill komma igång att träna är att sätta upp mål.

– Det är mycket lättare om man har ett mål med träningen. Anmäl dig till ett motionslopp, tipsar han.

Och så måste man ha kul på träningen, påminner Malmgren.

Förutom två genomförda klassiker har han hunnit med tre maratonlopp så här långt; två gånger i Stockholm och en gång i New York tidigare i år. Det sistnämnda, som var en 50-årspresent, beskriver han som en fantastisk upplevelse.

Tanken var att Michael skulle göra sin första Ironman, loppet som innefattar 3,8 kilometers simning, 18 mil cykling och 4,2 mil löpning, för två år sedan. Men en envis och efterhängsen bihåleinflammation satte stopp för planerna.

– Det var som om både julafton och födelsedagen brann inne, jag tappade sugen och viljan helt, säger Michael om besvikelsen över det inställda loppet.

Förra året följde han med för att titta på en kompis som skulle tävla i Ironman i Kalmar, vilket fick honom att hitta tillbaka till viljan och lusten att satsa vidare.

I år var han inte åskådare, utan stod själv på startlinjen när loppet drog i gång.

– Det gick bra, helt enligt plan. En bra genomförd tävling, att det går som man planerat, är viktigare än själva resultatet, tycker Michael.

Nästa år väntar Ironman i Italien året därpå i franska Nice. Men först Motala Marathon som det finns långt gångna planer på att arrangera i mars nästa år.

Att det är en ”promenad i parken” är kanske att överdriva, men Michael tycker inte att det är jobbigt att springa ett marathon på drygt fyra mil.

– Inte om du är inställd på det. Då är det jobbigare att springa en mil, då tar man i mer och får högre puls. När man springer maraton måste man ha lägre puls.

Även om ett triathlon, där man innan maratonloppet avverkar nästan fyra kilometer simning och 18 mil på cykel, är mer slitsamt så vill Michael inte skriva under på att det är plågsamt.

– Det är inte så jobbigt som man tror, man jobbar med olika muskelgrupper. Det kanske låter konstigt, men man plockar fram andra muskler, säger han och syftar på tävlingens olika delmoment.

Publicerad 02 January 2018 14:22

Östgötatidningens nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna tisdag och fredag