Sedan hon började blogga som 100-åring har livet vänts upp och ned för Dagny Carlsson. Folk kommer fram till henne och vill ta selfies, hon blir inbjuden till tv-soffor, hon intervjuas i media, hon får filmroller, och nu ska hon vara sommarvärd i Sommar i P1. Foto: Markus Celander
Sedan hon började blogga som 100-åring har livet vänts upp och ned för Dagny Carlsson. Folk kommer fram till henne och vill ta selfies, hon blir inbjuden till tv-soffor, hon intervjuas i media, hon får filmroller, och nu ska hon vara sommarvärd i Sommar i P1. Foto: Markus Celander
Dela
Tweet
Skriv ut
Skicka e-post

Veckans profil: Livet började vid 100 för Dagny

Populära bloggaren trivs som kändis: "Jag har som trevligast nu på gamla dar"


PERSONLIGT

Namn: Dagny Carlsson.

Ålder: 105 år.

Bor: Solna. Född i Kristianstad.

Familj: Har varit gift två gånger. Har släkt i Skåne och Stockholm.

Gör: Bloggare.

Aktuell: Är sommarvärd i Sommar i P1 den 10 juli, klockan 13–14.30.

När hon var 99 år gick hon en datorkurs. När hon var 100 år började hon blogga om sitt liv och sina tankar, vilket vände hennes tillvaro upp och ned med intervjuer i tidningar och tv-soffor och filminspelningar. Nyligen firade hon 105 år med champagne och limousine till krogen, och nu ska hon sommarprata i radio.

Lokaltidningen har träffat Dagny Carlsson.

Vad ska du prata om i radio?

– Programmet är ju inspelat och klart redan. Jag höll på att säga att jag knappt kommer ihåg vad jag sa, men det blir lite av varje. Det är inte utan att jag blev lite smickrad när jag blev tillfrågad. Jag brukar lyssna på sommarpratarna.

Du är känd som bloggare på gamla dar. Blev du förvånad när du insåg att du är en av landets populäraste bloggare?

– Ja, nu var ju min blogg inte så populär i början, men i och med att tidningarna började uppmärksamma det så tog det fart. Över två miljoner besök har jag haft. Jag har hållit på med den några år nu, men det är fortfarande roligt.

Det blir mycket prat om ålder. Hur upplever du att äldre bemöts?

– Äldre betraktas ofta på ett överseende sätt, en klapp på huvudet och ”lilla du, lägg dig inte i det här, det begriper inte du”. Men samtidigt måste jag ju säga att jag har som trevligast nu på gamla dar.

Du verkar avslappnad i intervjuer. Men så var du inte som ung?

– Nej, jag var väldigt blyg. Att vara blyg är ett handikapp. Jag hade en kärlekslös uppväxt, inga kramar alls. Jag tyckte inte att jag var någonting alls.

 

När slutade du vara blyg?

– När jag började bli gammal tänkte jag att det kan kvitta hur jag uppför mig. Folk säger ju ändå så där överseende att ”äh, hon är bara gammal” om jag inte uppför mig.

Tänkte du något på det när du var hos Skavlan på tv, till exempel?

– Nej, det var bara trevligt. Skavlan var väldigt sympatisk. Man kan inte mer än att göra bort sig och det är ingen idé att ta ut den olyckan i förskott och fundera över att det ska gå på tok.

Du drömde om att bli författare som ung, men du prövade aldrig. Varför?

– Inget självförtroende. Jag tänkte att det är så många andra som gör det bättre än jag, så jag lät bli.

Men så i fjol släppte du en bok, ”Livet enligt Dagny: i huvudet på en 104-åring”. Ny bok på gång?

– Nej, den boken blev ju nästan en succé, men jag vill inte upprepa det, det blir bara tjatigt.

Du har fått filmroller också. Bland annat i ”Hundraåringen som smet från notan och förvann”.

– Ja, jag är med i en scen. Jag ligger på en soffa hela tiden, i ett rum på ett äldreboende. Han som Robert Gustafsson spelade, han skulle klättra in i rummet genom fönstret, men han fick aldrig godkänt och fick klättra in och ut genom det där fönstret. Det tog timmar innan den scenen var tagen, och jag låg där i soffan hela tiden.

– Jag hade en replik, och den hittade jag på själv. När han klev in och såg mig där i soffan så sa han: ”Är du singel?”, och jag svarade: ”Jag tror det”.

När du ser tillbaka på ditt liv, finns det något du önskar att du gjort annorlunda?

– Nej, det är ingen idé att ångra sig. Men jag kan tänka att om jag haft de förutsättningarna som ungdomar har nu så skulle mitt liv sett helt annorlunda ut. När jag var ung så gick man sexårig folkskola, sedan fick man kosta på resten själv om man ville bli något, och den möjligheten hade i alla fall inte jag.

I stället blev du sömmerska på en skjortfabrik i Kristianstad, där du är född och uppvuxen.

– Ja. Det var depression när jag skulle ut och skaffa jobb, men jag fick ett jobb där. När fabriken såldes till Linköping så följde jag med på köpet. Jag var 19 år då.

Några insikter från ett långt liv som du vill dela med dig av till läsarna?

– Ja. De ska vara rädda om sina jobb och sköta dem och så ska de se till så att de har lite umgänge. Och så ska de röra på sig, använda både huvud och fötter.


Publicerad: 09. juli 2017 05:00
¨

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få lokala nyheter
från Östgötatidningen

Startsidan just nu
EFTERTEXTBANNERS